Lever du ditt liv?
Den tanken får jag ofta upp..
Jag tycker inte om att spilla tid och och försöker verkligen ta till vara på mitt liv, som sagt...
Man lever bara en gång!
Vissa dagar vill man dock bara sova bort, och visst ska man få göra det..
Huvudsaken är att man finner något meningsfullt i tillvaron..något eller någon kanske, som gör en glad!
Tittar just nu på en Discovery dokumentär om en brand i Londons tunnelbanestation King's Cross, på 80-talet.
Branden startade normalt för att sedan utvecklas snabbt, till ett brinnande enferno.
Plötsligt, från några små lågor som brandmännen trodde sig ha kontroll på, slukar en "eldstorm" allt och alla inne på stationen och 31 människor mister livet.
Man tror sig leva ena sekunden och i nästa är man död. Tänk vad snabbt det kan gå ändå!
Därför tycker jag man ska ta till vara på tiden. Många lever ett liv dom gärna skulle byta ut.
Dåliga förhållanden, trista och ostimulerande arbeten, men ändå så stannar de kvar?
När den enda som kan göra något åt situationen är en själv, och när man faktiskt själv satt sig där!
Många känner väl någon slags trygghet som dom inte vågar spela med, andra är nog bara lata och visst finns det dom som har svårt att byta väg, p.g.a diverse problem.
Men jag tror ändå.
Det sitter i viljan!
Jag tycker inte om att spilla tid och och försöker verkligen ta till vara på mitt liv, som sagt...
Man lever bara en gång!
Vissa dagar vill man dock bara sova bort, och visst ska man få göra det..
Huvudsaken är att man finner något meningsfullt i tillvaron..något eller någon kanske, som gör en glad!
Tittar just nu på en Discovery dokumentär om en brand i Londons tunnelbanestation King's Cross, på 80-talet.
Branden startade normalt för att sedan utvecklas snabbt, till ett brinnande enferno.
Plötsligt, från några små lågor som brandmännen trodde sig ha kontroll på, slukar en "eldstorm" allt och alla inne på stationen och 31 människor mister livet.
Man tror sig leva ena sekunden och i nästa är man död. Tänk vad snabbt det kan gå ändå!
Därför tycker jag man ska ta till vara på tiden. Många lever ett liv dom gärna skulle byta ut.
Dåliga förhållanden, trista och ostimulerande arbeten, men ändå så stannar de kvar?
När den enda som kan göra något åt situationen är en själv, och när man faktiskt själv satt sig där!
Många känner väl någon slags trygghet som dom inte vågar spela med, andra är nog bara lata och visst finns det dom som har svårt att byta väg, p.g.a diverse problem.
Men jag tror ändå.
Det sitter i viljan!
Kommentarer
Trackback
