Christina

Tänk att jag ska vara så flygrädd.
Det värst är att jag vet om det och ändå ska jag upp i luften jämt och ständigt.
Nu har jag precis kommit hem till Maria i Uppsala, och vi ska ut och göra stan innan vi möter upp några för att spela ölbrännboll.. det är kanonväder! Sommar, varmt och gröna gräsmattor;)

Men resan hit var det ja! Att det bara ska bli värre och värre?? Vad handlar det om?
Förr, för några år sedan var jag inte flygrädd alls. Tyckte nästan att det var kul..
Men idag vid landningen, som jag oftast tycker är värst med hela flygningen, så fick jag en enorm obehaglig känsla. Blundade för att försöka koppla bort att flygplanet rörde sig alldeles för mycket, upp och ner..
..men kände att det var läskigare och inte se något så då öppnade jag ögonen igen. Vilket gjorde att det var läskigt att se allt... och så där höll det på..haha..
Tillslut satt hjärtat i halsgropen och jag flämtade efter luft.
Det mest komiska är att alla andra sitter helt normalt och märker inte att planet går i obalans och att vi störtar snart!;) Och där sitter jag med panik.

Usch säger jag bara..

"Jag kan flyga, jag är inte rädd"

//C